Tjejer du vet

Om du är intresserad av trender som rör utvecklingen av a modernt teenrum, du måste veta att utrustningen av en sådan original tonåring utrymme är absolut möjligt även om det är svårt! I själva verket vet barnen mycket bra vad de vill och kan hjälpa dig mycket om du ger dem möjligheten. Tonåringar behöver sitt […] 2020-maj-15 - Utforska Icicess anslagstavla 'Tatuerade tjejer' på Pinterest. Visa fler idéer om Tatuerade tjejer, Tatuerare, Tatuering. # 11 Färre blygta tjejer. Låt möta det. Det finns inte många blygta tjejer i världen. Och det gör dig desto mer önskvärt. De flesta killar som blygta tjejer, och när det finns så få blygta tjejer där ute, skulle du vara mer önskvärd än någon annan typ av tjej. # 12 En blyg tjejs besvärlighet gör henne mer attraktiv för killar. Du vet om en kille gillar korta tjejer om han pratar om det. Ibland träffas killar och diskuterar vad de tycker om hos kvinnor och om du är ute lär du dig. Han kanske också säger att han inte gillar långa kvinnor. Det betyder att han bara inte gillar tjejer som är högre än han är. Varför föredrar fler killar att föredra kortare kvinnor Polska tjejer är inte direkt som vanliga amerikanska eller brittiska kvinnor.Nej, polska kvinnor är annorlunda.Det är därför du inte kan använda samma tekniker för att ragga upp dem.I denna artikel kommer du att få lära dig exakt vad du måste göra för att locka dessa polska skönheter.Kolla in dessa tips nu direkt. Vi vet redan att vi tjejer är lite speciella.. Men hur pass? Hur mycket kan du egentligen om tjejer?? Har kwissats 1718 gånger Spela quiz. Kan du tjejer? Spela igen. Nästa. 5806. Kan du namnet på hundrasen? Skapat av Smilla ... STÄLLER FRÅGOR TJEJER INTE VÅGAR FRÅGA KILLAR . Stella Hagman Pamlin. 1 993 visningar 205tn. Publicerades den 16 apr 2020. 1 993 visningar 205tn. Hoppas ni gillade den här videon!!! Hade ni tyckt det var kul med en del 2? Kommentera gärna om du har något videoförslag. Vet du vilka dessa unga tjejer är? Dela på facebook. 40% Complete (success) Utan vidare, låt oss se vilka 8 typer av tjejer du möter när du dejtar. 1. Playern. Den första (och inte den bästa) typen av tjej du kommer att träffa när du dejtar är playern. Precis som namnet antyder är denna tjej en player. Enkelt uttryckt – hon förstår spelet och använder det för att leda killar till gilla henne. Tjejer E Som Tjejer E Tj- tjejer e som tjejer e, lika bra att jag säger det ho-, säger det ho-, Säger det horor. Tj- tjejer e som tjejer e, lika bra att jag säger det horor. Jag har ingenting emot en diskussion, Men du måste vara dum om du ger dig in i en frivilligt mot Mr Cool.

Hur man får en partner me matte!

2019.10.10 07:58 tewodros21 Hur man får en partner me matte!

Hur man får en tjej med matematiskekvation!!
Som vi alla vet så är värdet på en tjej högre än en killes. En tjejs värde menas att mång killar vill ha den tjejen. Här har jag gjort en matematisk ekvation om hur man får en tjej trots hon har högre värde än dig.
Låt oss anta att tjejen betecknas med F och killens med M F+M Vi säger att F har värdet 100 och M har 75.
Om tjejen du vill ha är svår att haffa så har hon alltid värdet 100–> F=100
Ditt värde är beroende på hur bra relation du har med henne. Låt oss anta att du är god vän med henne och har värdet 75–> M=75
Eftersom du har lägre värde än henne så kommer hon inte attraheras till dig. Du attraheras till henne för hon har högre värde än dig.
Så här blir det: F=100+M=75
Eftersom tjejen har värdet 100 så betyder det att hon är snygg och har antagligen bra kropp. Om du har värdet 75 betyder det att du inte är snygg på hennes nivå, alltså din skönhet duger inte. Det du strävar efter är att ha högre värde en tjejen så att hon kan attraheras till dig.
För att ha högre värde än henne så är du tvungen att göra skönhetsoperation eller ändra på din personligen så att hon ska gillar dig. Men detta är rätt onödigt.
Därför har jag gjort denna ekvationen…
Vi säger att du har träffar tjejen på jobbet, och du är säker på att du kommer jobba med henne länge.
Enda sätter att ha högre värde än henne är antingen sänka hennes värde mindre än 75 eller så höjer du ditt över 100, eller så kan man göra båda. Men när du sänker hennes värde betyder det inte att du ska kränka henne utan det ska vara introvert nedtryckning.
Det jag ska förklara är hur du både sänker hennes värde och höjer ditt värde utan att du gör en skönhetsoperation eller förändrar din personlighet.
För att göra förändring i värden så måste du sätta dig i olika synvinkel.
Första vinkeln är= Att du pratar telefon med andra tjejer framför henne.
Andra vinkeln= Hela tiden låtsas som att hennes värde är är längre än ditt och att ditt värde är högre ä hennes. Samt att du snackar med henne om andra tjejer.
Tredje vinkeln= När hon är extra fin på jobbet så låtsas du som att hon är som vanlig och inte ge komplimanger.
Fjärde vinkeln= om du har killvänner på jobbet , snacka ihop er så att dom också är med på andra vinkeln
Ju met vinkar du har desto met är chansen att du stiger hennes värde
Efter du har gjort detta så kan du inleda konversation med tjejen och hå på aktivitet tillsammans. Därav kan du inleda konversation om att du vill ha relation med henne. Eftersom ditt värde har stigit hennes så är chansen stor att hon vill ha dig.
Jag utmanar dig att förbättra min ekvation!?8
submitted by tewodros21 to sweden [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.07.22 10:17 BizzNeuf Tror aldrig jag ska prata med en främmande person igen.

Detta var nog det värsta jag varit med om.
Jag är då med några kompisar på en klippa och hoppar och skojar. Efter ett tag kommer tre stycken tjejer som ser jävligt bra ut. Vi hör dock att de snackar på tyska, så då antar vi ju uppenbarligen att dem är tyskar. Men en av dem var tydligen svensk..
Hursomhelst, jag tappar min tomma flaska ner i vattnet (det är saltvatten, och ja detta är relevant) och jag hoppar i för att hämta den. På vägen upp för stegen får jag på något sett två sår på knät som var chockerande djupa. Jag får inte panik och vet vad jag ska göra, göra det rent. Då kickar den retarderade versionen av mig själv in och antar att man inte kan rensa sår med saltvatten för det svider och är farligt för salt kan nog göra det värre.. jag kom ju på efter att det inte var sant.
Vi har inget vanligt vatten så jag bestämmer mig för att fråga tyskarna om lite vatten då. Engelska är det absolut ingen fara med.
Jag - Hi, excuse me but could I get some water for my wound?
En snygg "tysk" - Eh ja haha det kan du få.
Jag - Oh you're swedi...eller jag menade jaha okej tack.
Hon skrattade lite och jag insåg mitt bortgörande och ville genast dö.
Jag ska då ge tillbaka korken till flaskan för jag vill inte göra den blodig.
Vet inte om jag ska undvika badstränder och klippor för alltid nu i skräck av att se henne igen. Lämnar nog västkusten för alltid.
submitted by BizzNeuf to swedishproblems [link] [comments]


2019.01.05 10:17 Frisbeekonto [Seriös] Värt att börja skriva med någon långt bort?

Hej!
Sammanfattning finns längst ner.
Nu på julledigheten började jag fatta tycke för en tjej i ett av mina kompisgäng på hemorten. Vi har vetat vilka varandra varit i ett par år, men vi har aldrig riktigt pratat. Jag har tyckt att hon varit snygg men inte tänkt så mycket mer på det, speciellt eftersom hon haft kille. Nu kring jul har vi setts en del tillsammans med andra kompisar och jag uppfattar det som att vi två har pratat mer än vi gjort innan och att hon kanske är lite intresserad ändå. Tyvärr är jag tillräckligt naiv för att tro att så fort en tjej pratar med mig så vill hon flytta ihop, så det är mycket troligt att jag läst helt åt helvete fel.
Tydligen har hon och hennes kille gjort slut och hon pratar även en del om tinder med andra tjejer i gänget, så jag tror att nu hade varit ett bra läge att höra av mig och försöka lära känna henne lite bättre innan hon hugger på nästa tinderdejt.
Problemet är att hon pluggar i södra delen av landet medan jag för närvarande pluggar i norra. Jag kommer dessutom åka på utbytesår nästa höst och knappt komma hem alls.
Vi båda åker till våra studieorter idag och jag vet inte när jag kommer se henne nästa gång. Kanske till påsk, kanske inte förrän i sommar.
Så till den där slutklämmen som är det enda viktiga och vad du jobbat dig igenom hela den här romanen för: Är det värt att försöka börja prata med henne och visa intresse även fast det inte finns någon chans att vi inom de närmsta åren kan få något mer än ett distansförhållande på väldigt stora avstånd och då det dessutom finns risk för stel stämning i kompisgänget om det visar sig att hon inte alls är intresserad? Normalt är jag alldeles för feg för att skriva till någon bara sådär, speciellt någon som henne som jag kommer behöva träffa ibland med våra gemensamma vänner oavsett om det går bra eller åt helvete.
FL;LI - Gillar en tjej i ett av mina kompisgäng som jag inte riktigt pratat med förut. Vi bor på olika sidor av landet, är det värt att ändå visa intresse?
Tack för att du försökt ta dig igenom den här skiten, ytterst tacksam om du dessutom vill dela med dig av dina tankar kring det!
submitted by Frisbeekonto to sweden [link] [comments]


2018.09.05 01:48 zpawn Jag ska ta självmord om en stund.

Nu är man uppe i ett träd med ett rep runt nacken som är knyten på en jävligt tjock gren och är redo att äntligen försvinna, fyfan vad skönt det kommer att bli. Inget mer tjat av alla i familjen som säger ''Hitta någon skola!'' INGEN skoljävel interessar mig, jag gillar att sitta vid datorn och spela, men det betyder inte att jag vill gå på nåt dator program. Jag är 18 år, fyllde i Juli, men jag är ju mer som en 14 åring fortfarande. Inget körkort, är för rädd att gå och ta ett, en kompis sa att man skulle sitta i 3 timmar och lyssna på nån kille prata om en massa skit, aldrig att jag gör det runt allt folk som är där och att jag är på gränsen till att få en panik/ångest attack varje gång jag är instängd i något rum med en massa personer jag inte känner.
Jag gick bygg och anläggning ett tag, från Augusti till Maj eller något sånt, i 2016 tills 2017, men jag var så dum i huvudet att jag hoppade av bara för att jag inte tyckte om det, ingen tycker väll om sitt jobb? Det är vad folk säger till mig iallafall, jag skulle stannat kvar där även fast jag sög på det och att jag inte hade några vänner och att jag hatade allt där utom att hammra. Jag berättade det för en av mina lärare men då sa han bara ''Äsch, det är bara 3 år ändå, vill du vara en man kan du väll klara av 3 år grabben?'' uppenbarligen är jag ingen man, jag är en liten pojke som aldrig kommer växa upp. Nu vill jag inte vara den killen i klassen som är dum i huvudet och börjar gymnasium 2 år efter alla andra, plus att som jag sa så är jag inte interesserad av ett skit. Så nu kan man ju inte hitta nåt jobb, jag har haft 3 stycken. Det första jag fick var ett sommarjobb, jag hjälpte till vaktmästarn i det lokala högstadiet med att fixa till i skolan med bord och sånt innan skolan började, och att han var en liten Jack-of-all-trades och hjälpte till med ärender lite överallt där jag bor, åke till ett dagis och fixade till nån typ av stol och bord som satt i en vägg och sånt. Kom försent en dag för jag trodde att han sa att han skulle hämta mig där jag bodde men jag hörde fel, och då fick jag en jävla massa skäll om hur dum i huvudet jag är som lyssnar på musik när jag jobbar och att han tycker att jag inte hjälper till, jag är bara ivägen. Men jag fick betalt typ 3000 på det och det var väll bra. Den andra var på en sopstation, fick inte betalt, var där 8 timmar varje dag, och jag gjorde ingenting och jag skojar inte, jag gjorde INGENTING, jag och min 'chef' satt inne i deras lilla vilorum och bara satt där, så det var som tortyr att vara där varje dag av veckan så jag hoppade av efter 3 veckor.
Senaste jobbet jag hade var på Willys där jag hjälpte till att lägga upp varor och sånt, fick inte betalt igen, jobbade 3 månader där, alla vardagar 10-15. Det var rätt lugnt där också tills jag fick skäll igen, jag vela ha på musik, (jag har tinnius och jag har musik på 99% av tiden, 2017 hade jag lyssnat på 429,671 minuter musik, vilket är 298 dagar), men då kom en av dom jag jobbade med och sa till mig ''Ta av dig lurarna för i helvete, är du dum i huvudet? Ingen musik medans du jobbar, och jag såg att du hade ställt myggsprayflaskan på fel ställe, fråga mig eller någon annan nästa gång, du behöver inte vara så jävla blyg snorunge.'' Sen hörde jag han viska ''Jävla idiot'' lite senare, då fick jag en panik/ångest attack inne på toalett lite senare och sen sket jag i att jobba i några dagar, sen så slutade jag.
Nu så får jag öppna mitt sparkonto som min mamma och pappa har fixat åt mig och har fyllt på i en massa år, det är runt 100k inne i det kontot, någon vanlig person skulle köpt kanske en bil, fixat en lägenhet, fixat körkort. Men vad ska dumma zpawn göra? Tatuera sig! Vilken dum millenial va? Fast det blir ju nog inte någon tatuering eftersom jag kommer nog dö om ett par timmar.
Jag är en parasit, lever på min mammas pengar, 18 år och frågar fortfarande ''Mamma kan vi köpa ett nytt spel'' som om jag är 12.
Tror inte en ända tjej har gillat mig, har aldrig fått en komplimang av en iaf. Kanske när jag var 11/12 och jag pratade med tjejer som en vanlig person, efter jag började 7:an så började med en massa personer jag inte kände och alla tjejer vart helt sjukt snygga från vad jag var van med, alla mina gammla kompisar började i en annan klass som jag såklart inte fick byta till, hela sjuan var jag helt tyst, ''The quiet kid'' på en extrem jävla nivå, tror att jag sa max 200 ord i hela sjuan, överdriver inte heller. Sen så kommer jag ihåg en av tjejerna jag gillade drog ur min musik medans jag lyssnade på ''Hit em up'' av Tupac, efter det så tog dom svarta killarna ut på bakom skolan och slog ner mig för att 'Vita ska inte lyssna på våran musik'.
Det finns 1 sak som alltid har varit med mig i alla mina år och gett mig glädje, och det är Real Madrid. För er som inte vet så är det en spansk fotbollsklub som jag har älskat i 12 år nu. Ni som säger att jag inte kan heja på dom för att jag är svensk kan dra åt helvetet, jag älskar denna klubb med hela mitt hjärta, varje gång jag kollar på dom så är det bara glädje.
Allt jag gillar ska något alltid attackera, Jag älskar God of War har gjort det sen det första spelet kom ut, mina kompisar säger att jag är barnslig som gillar nåt sånt 'skit'. Jag gillar SuicideboyS och XXXTentacion, men för det så är jag enligt folk ''En idiot som gillar någon som slog sin tjej och 2 gubbar som låtsas vara ledsna för att bli kända''
Jag vet inte hur man gör saker generellt, jag vill vara 'Handy' som alla mina kompisar är. Sätt in 10 personer på ett rum och säg åt dom att göra en speciell sak, 9 personer kommer göra den saken inom 2 minuter, jag kommer först stå där och leka som om jag vet vad jag gör, efter en stund kommer jag bygga upp modet för att fråga efter hjälp och då blir jag skrattad på för att jag inte vet hur man gör saker, jag är så jävla dum i huvudet att det är otroligt.
Jag gillar inget längre, gillar jag något så blir alla arga på mig för att jag gillar det. Jag vill ha nästa FIFA, jag gillar att spela det när det har kommit ut så man kan kämpa att få ett bra lag. Något sånt borde jag göra i verkligenheten med jobb och så, men min hjärna är så jävla dålig att jag inte klarar av det för nån anledning.
Den ända anledningen jag har att vara kvar är att jag vill veta hur Game of Thrones och Infinity War slutar, jag vet, barnsligt och dumt va? Jag har aldrig varit så investerad i något som jag är i Game of Thrones, varje gång jag kollar så dunkar hjärtat ut ur brösten för hur hypad jag är för varje avsnitt.
Jag kan inte sova, jag kan inte sova, jag kan inte sova. Det är vad jag tänker varje natt efter jag har äntligen vänt på mitt dygn igen. Men så blir det att jag blir uppe till 05.00 för att jag är rädd av att få mer mardrömmar som jag har dom flesta gångerna jag sover. Jag har sett en doktor om det och han vela inte ge mig insomningspiller för att det kan bli värre då sa han.
Jag gillade politik, jag gillade att disskutera med folk, men det gav jag upp med runt 2016 när det var val i USA och en massa människor började kalla mig 'Vit cis man' som om det är något dåligt med det och för att jag gillar SD så är man ju en rasist och en massa andra hemska saker, så politik har jag gett upp på, jag får ju enligt folk där jag bor och facebook/twitter inte prata för jag har privilegium för att jag är vit och man.
Jag önskar att jag kunde åka tillbaka till Julafton 2016 när jag satt och spelade ARK med mina bästa vänner, ett nytt stort spel med en massa grejer att hitta på och upptäcka, varje dag var jag jätte taggad på att vakna upp och spela med mina vänner och ha roligt med att upptäcka hur man gör saker.
submitted by zpawn to sweden [link] [comments]


2018.01.04 11:27 TheWolfwiththeDragon Försöker hitta en svensk film. Kan någon hjälpa?

Postar här för så vitt jag vet så finns det ingen svensk variant av tomt.
Filmen är antagligen från första hälften av 2000-talet. Kanske 2003. Den handlar om en kille som försöker få en tjej.
Nedan här är ett par scener som jag minns ur den och som jag tror alla kommer från denna film. Om inte så kan ni gärna skriva om ni vet vilken de kommer ifrån.
1) Han skaffar en hund (tror Tax) för att locka till sig tjejer. Han lyckas dock locka till sig en äldre dam och ljuger för henne och säger att hunden ska avlivas.
2) Efter att han har träffat en tjej så lämnar han hunden i en park, hoppar in i en Taxi och säger ”följ efter den där bussen annars kommer jag aldrig att se henne igen” och taxichauffören blir glad och säger ”ah, så som på film!”
3) Han är hos en kompis som har sin flickvän hemma. De sitter på två olika soffor och hon säger att hon vill se Robinson och kompisen svarar ”Men det är klart att vi ska se det”, men han säger ”Alltså du, vi har sett de så många gånger nu. Jag orkar faktiskt inte mer.”
4) I slutscenen så hoppar han in en taxi och säger åt honom att kvickt köra till flygplatsen för att tjejen han träffade håller på att resa iväg. Det visar sig vara samma taxichaufför som förut. Efter en vild jakt med polisen efter sig så överlämnar sig chauffören till polisen så att killen kan springa in efter henne.
Väl inne ser man hur hon checkar in och är på väg att gå på planet. Han lurar en arbetare på flygplatsen för att komma åt högtalaren och där så berättar han ut i hela flygplatsen om sin kärlek till henne. Men efteråt ser han att planet har gått och han tror att spelet är över. Han sätter sig och jämrar sig, men då kommer hon gåendes för att hon bestämt sig att inte resa.
submitted by TheWolfwiththeDragon to sweden [link] [comments]


2017.11.30 22:45 divideByNulls Var det en hård en?

Så var på campus och kände att jag verkligen behövde gå på toaletten. Vi har dessa bås som både killar och tjejer får gå på. Det verkade lugnt där inne och kan inte se att någon annan använder något av båsen så går in på det närmaste. Sätter mig ner och gör vad jag ska. Det var en riktigt jobbig jäkel så hustade och frustade mer än jag vill erkänna och vinklade mig fram och tillbaka samtidigt som jag gjorde alla möjliga konstiga ljud tills jag äntligen är klar.
Öppnar då dörren och samtidigt öppnar dörren brevid mig. Var en riktigt söt tjej i 19 års åldern typ. Känner hur jag bara vill sjunka genom golvet och försvinna. Vi båda går fram till handfaten och tystnaden är nära på att ta livet av mig, sneglar på henne lite snabbt i spegeln bara för att se ifall hon skrattar eller något. Men det gör hon inte.. När hon tvättat klar sina händer så ska hon ta en servett, men det är slut. Så hon frågar mig,
-Är det några borta vid dig?
och jag som fortfarande är helt borta efter toa incidenten hör bara "-Var det en hård en?". Jag kollar upp och kollar på henne helt förstummad och svarar med,
-Ja det var en hård en!
och skrattar lite för att bryta spänningen. Hon bara tittar på mig och typ här fattar jag vad jag sagt. Känner mig nu ännu mer död innombords och frågar
-Eller vad sa du?
Hon upprepar och jag försöker denna gånga att processera informationen i min reptil hjärna. Svarar då med "Jadå, självklart." men vet inte varför för jag har inte kollat. Hon går runt mig och kollar, det är slut. Hon går vid detta lag ut.
Sitter nu hemma och tänker igenom mina livsval. Kan ju inte gå tillbaka till plugget, ska nog lämna landet.
submitted by divideByNulls to swedishproblems [link] [comments]


2017.04.15 16:12 CEMN 22 tjejer

Kände ett behov av att ha den utmärkta copypastan från Snickeriet (som johnnybode postade här på Sweddit) lätt gripbar och dokumenterad i denna subreddit.
Jag lever ett stilla liv, jag har varit raggare en gång i tiden, va. Jag har haft långt hår va, ner till ryggen va. Jag har haft skinnstövlar och läderbyxor. Jag har åkt raggarbil, va.
Jag har levt livet med raggarna, va. Jag har varit ihop med Peking Outlaws, va, motorcyklistgänget, tatuerade, va.
Jag känner med grabbarna, de säger det: Vi fixar dig grabben, va, vi ordnar dig, va. Jag har varit med göteborgare, stockholmare; jag har varit med alla, va.
Jag menar: Jag lev... jag... eh... eh... Jag har åkt litet överallt, va. Men jag... Peking Outlaws, de känner mig, va. Motorcyklistgänget, som kommer till Göteborg, va.
Dom säger: Vi fixar dig grabben, vi ordnar dig, va. Jag har suttit i fängelse hos polisen en gång i tiden, för fylla, va. 'Ta lite bärs, lev livet, va, ha en flicka, en flickvän, va, du ska ha flickvän'. Så lever jag, va.
Man ska ha en flicka. Jag har haft tjugotvå tjejer i mitt liv, va. Jag lever ungkarl, pensionär, jag lever ett fritt liv, va. Jag är fri, jag lever livet, va. Jag bara går: Hej svejs, va.
Jag menar, jag har dansat på diskotek, va, ungdomsgårdar, Grekiska Föreningen. Jag har varit i slagsmål. Jag har varit, äh, lite överallt, va. Jag har fått törnar, va.
Du vet, man måste, man... man ska inte vara rädd i livet, va. Man ska, man ska tåla litet smällar, va. Alltså, det... det... det kommer man långt med, va. Jag är ingen bråkstake, jag hette Putte som barn, va. Alltså, jag var litet tuffare. "Du är lite tuff", sa Anita, va.
Man måste vara tuff i livet, och komma igång, va. Är man hård, tuff, då... då... då... då skyggar de, va. Är man snäll, säger nej, ja: Då går det inte, va. Man måste vara litet tuff, va'. Hålla igång med stockholmare och så, va, raggare, modsena, alla möjliga, va. De känner mig.
submitted by CEMN to SwedishCopypasta [link] [comments]


2016.11.20 01:39 JohnnyBode 22 tjejer

Jag lever ett stilla liv, jag har varit raggare en gång i tiden, va. Jag har haft långt hår va, ner till ryggen va. Jag har haft skinnstövlar och läderbyxor. Jag har åkt raggarbil, va.
Jag har levt livet med raggarna, va. Jag har varit ihop med Peking Outlaws, va, motorcyklistgänget, tatuerade, va.
Jag känner med grabbarna, de säger det: Vi fixar dig grabben, va, vi ordnar dig, va. Jag har varit med göteborgare, stockholmare; jag har varit med alla, va.
Jag menar: Jag lev... jag... eh... eh... Jag har åkt litet överallt, va. Men jag... Peking Outlaws, de känner mig, va. Motorcyklistgänget, som kommer till Göteborg, va.
Dom säger: Vi fixar dig grabben, vi ordnar dig, va. Jag har suttit i fängelse hos polisen en gång i tiden, för fylla, va. 'Ta lite bärs, lev livet, va, ha en flicka, en flickvän, va, du ska ha flickvän'. Så lever jag, va.
Man ska ha en flicka. Jag har haft tjugotvå tjejer i mitt liv, va. Jag lever ungkarl, pensionär, jag lever ett fritt liv, va. Jag är fri, jag lever livet, va. Jag bara går: Hej svejs, va.
Jag menar, jag har dansat på diskotek, va, ungdomsgårdar, Grekiska Föreningen. Jag har varit i slagsmål. Jag har varit, äh, lite överallt, va. Jag har fått törnar, va.
Du vet, man måste, man... man ska inte vara rädd i livet, va. Man ska, man ska tåla litet smällar, va. Alltså, det... det... det kommer man långt med, va. Jag är ingen bråkstake, jag hette Putte som barn, va. Alltså, jag var litet tuffare. "Du är lite tuff", sa Anita, va.
Man måste vara tuff i livet, och komma igång, va. Är man hård, tuff, då... då... då... då skyggar de, va. Är man snäll, säger nej, ja: Då går det inte, va. Man måste vara litet tuff, va'. Hålla igång med stockholmare och så, va, raggare, modsena, alla möjliga, va. De känner mig.
submitted by JohnnyBode to sweden [link] [comments]


2016.01.16 03:46 AnonymSwedish Pedofilen på omegle

Just nu chattar med ett slumpmässigt främling. Säg hej! Ni båda talar samma språk. (Välj "engelska" i menyn i hörnet för att stänga av.) Främling: Hej, Kille här! Dig: Hej Tjej på 13 år här Dig: O du? Främling: Oj, jag är 18 Dig: De gör väll inget? ;) Främling: Nejdå, så vad heter unga fröken? Dig: Lollo, dudå? :) Främling: Fint! Jag heter Andreas Dig: Detsamma! :3 Vad gör dudå? Främling: Nej inget speciellt, ligger på sängen och lyssnar på musik Främling: du då? Dig: Ligger i sängen o bara chilla, har inget speciellt o göra :) Främling: Skönt Dig: Aadå:) vad är de för musik? :) Främling: Lyssnar på Tenacious D Dig: Eller vilket sätt menar du med skönt? ;) Främling: Vilket sätt menar du? ;) Dig: Jadu, de vill du allt veta ? ;)) Främling: Haha jag vet nog allt vad du menar Lollo Dig: Hah jasså? :3 Främling: mm, det gör jag, och jag kanske har lika skönt jag Dig: Ojoj, Jasså? :)) Främling: mhm Främling: Hur ser du ut föressten? Dig: Kort, blond långt hår och puffiga bröst, många säger att jag har sött ansikte Dig: Och du vet om jag inte svarar vad jag gör ;) Främling: mmm fint! Främling: Jag är 176, blond, blåa ögon, tränad kropp Främling: och välhängd med ;) Dig: ojoj låter mysigt ;)) Främling: mmm, det tycker jag med Främling: har du haft sex förut? Dig: Nej ;) bara med munnen, men ser fram emot annat också ;) Främling: Då skulle jag behöva vara varsam, min kuk är 18 cm lång Främling: och 15 i omkrets Dig: Ojoj låter stort :** men samtidigt blir man sugen :3 Främling: mmm den är stor men det skulle vara skönt Främling: Efter att du blivit av med oskulden Dig: Jag är öppen för alla förslag du har o komma med ;)) Vart bor du btw? :) Främling: Jag bor i göteborg Dig: Va är de sant?! Jag bor också där jag bor ganska långt in i mitten o du? Främling: Gör du!? Jag bor typ i centrum Dig: Omg :o Vill du ses o göra lite grejer någon gång? ;) Dig: Jag är öppen för alla förslag :) Främling: Ja det tycker jag vi ska göra ;) Kan hjälpa dig att bli av med oskulden ;) Dig: Ojoj gärna de! Är öppen för allt, alla ställningar du kan osv :** Främling: Ja, då ska jag lära dig ett och annat ;) Dig: Ojoj du får inte göra mig så våt :3 Har hört att doggy är skön vet inte om alla bara säger de :3 Främling: Den är skön men jag föredrar missionären, då får man mycket kroppskontakt och kan se varandra i ögonen Dig: Omg :3 låter så mysigt, kan vi testa lite annat också? :3 Främling: och så ska du få rida mig med, samma sak där, då kan man se varandra ;) Främling: Vi testar allt du vill Främling: Så guidar jag dig till hur man ska göra så det är så skönt som möjligt Dig: Du är för snäll, men är du 100% att du vill ha mig som är så mycket yngre? :)) Främling: Ja det är jag Främling: Du låter jätte söt Dig: Tack du också, Du låter lite hård också :33 Äntligen kommer jag få lite också, några av mina vänner har redan gjort de :) Främling: mhm du skulle bara veta. Dina vänner kommer vara nybörjare i jämförelse efter vår första gång ;) Dig: Men är de lungt om jag tar med 1 eller 2 vänner så dom också lär sig lite? ;) Dig: Fast isåfall vill jag vara först o lära mig ;)) Främling: Det är klart du kan men fokus kommer vara på dig Främling: är de oskulder också eller är det dem som haft sex förut? Dig: 1 har och en inte, men Jag skulle helst vilja att du kommer i mig för jag vill känna hur de känns jag tar piller efter (Pinsamt o säga men vill de) Främling: Ja det kommer jag att göra, jag tar din oskuld först och sen kommer jag i dig, dina vänner kan kolla på Främling: jag brukar komma i tjejerna jag har sex med, det känns så skönt Dig: Låter bra! :DD Har du sett filmen fifty shades of grey? isåfall så har han massa redskap o grejer, har du sånna isåfall får man testa dom? :p Främling: Jag kan se till att skaffa det ;) Främling: Ska bli så kul att se dig ligga och kvida och komma på min stora kuk framför dina vänner Dig: Håller med! Jag tycker vi kan börja lite lungt så jag får känna på men jag gillar lite hårdhänta killar så om de är lungt för dig kan vi köra lite hårt sen? :p Främling: Ojoj tjejen, vi kommer dränka lakanen, så hårt ska vi köra Främling: Men det blir efter jag kommit i dig första gången ;) Dig: Ojoj första gången? De kommer vara ganska länge då alltså, De gillar jag! Du fattar inte hur våt jag är just nu! Främling: Mitt rekord är att knulla i 18 timmar i sträck med bara korta drickpauser Främling: Så jag är uthållig ;) Dig: Omg jag blir så kåt :3 jag leker med mig själv om du fattar vad jag menar ;)) Främling: duktig flicka, sära på dina ben för mig som om jag skulle komma in i dig Främling: Vill du att jag tar din väns oskuld också? Dig: De skulle hon nog vilja! :D Vet du hur man har trekant med 2 tjejer isåfall vill jag testa de med, Vill testa de mesta nu när vi är på gång! :3 Främling: Jadå, jag kan låta dig rida mig medans din vän sitter på mitt ansikte så jag kan slicka henne Främling: men jag vill ha er alla tre på min säng i doggy style Dig: De kan vi nog ordna Främling: Då skulle jag knulla dig och pulla dina vänner Dig: Du verkar kunna dina grejer Främling: och när jag kommer så kommer jag i dig först, tar ut kuken och för in den i en av dina vänner, sprutar i henne med och sen gör jag samma sak med sista Främling: Så kan jag se er alla tre ståendes på alla fyra med min sperma rinnandes ur er Dig: Omg, Kan inte vänta de låter riktigt skönt :3 Främling: Ja det kommer det vara Främling: Så kan de smeka sig själva sen när vi knullar igen, när du rider mig Dig: Aa :)) Dig: Låter lite som hardcore porrfilm, De brukar jag kolla på o leka lite ;)) Främling: Duktig flicka, då ska du få se en som visar bra vad jag ska göra med dig Dig: Jag pullar mig själv så hårt för du gör mig så KÅT! Främling: Vore jag hos dig nu skulle jag slicka dig torr Främling: http://www.pornhub.com/view_video.php?viewkey=671196428 Dig: ♥_♥ Främling: från typ 0945, så kommer jag ta din oskuld Främling: samtidigt som jag suger på dina puffiga bröst och hånglar med dig Främling: dina vänner kan sitta vid sidan av och pulla sig Dig: De gör jag just nu, Har hämtat en av mina didlos med ;3 Främling: mm duktig flicka Främling: kommer lägga upp dina fina ben på min rygg också så du kan krama mig med dem medans jag pumpar Dig: Har tagit en av mina största didlos men vill inte låta för högt så mina föräldrar vaknar :I Främling: Du får lägga en hand över din mun då för jag vill att du knullar dig hårt med den Främling: som om jag vore där Dig: De gör jag Dig: Jag bara föreställer mig :3 Främling: mm håll dina ben särade Dig: Att de är din feta kuk och du ska komma i mig Främling: välkomna mig in i din trånga fitta Dig: Mm Främling: Så jag kan fylla den med min stora kuk Främling: smek dina bröst för mig Dig: Är de skönt i röven också, har sätt de på video de verkar göra ondare, fast de är de jag gillar :3 Främling: Det är väldigt skönt men i början får man vara varsam Främling: när jag tar den oskulden kommer jag lägga dig på sidan och lägga mig bakom dig Dig: Okej ska testa på de nu Främling: och lyfta på ett av dina ben och långsamt långsamt för in min kuk i dig, så att dina vänner ser allt Dig: Ohhh, vad skönt de var i röven, sved lite första gångerna man drog in och ut, men älskar det! Främling: mmm duktig flicka, jag vill att du rider mig med min kuk i dina trånga rumpa Dig: Ohh ja Främling: Så jag kan suga på dina bröstvårtor samtidigt Dig: Oh jaa! Jag hoppas du är seriös jag vet att de är många 12åringar som är här, Jag blir verkligen sugen! 8=====D Främling: Jadå, jag är seriös, var inte orolig Lollo Dig: Ohh vad bra Främling: Jag vill göra så mycket med dig, skulle t.ex. suga dina bröstvårtor ömma Främling: så att det gör ont Dig: Ohh Främling: För att inte tala om att jag vill köra 69an med dig så jag får slicka din fina fitta medans du utfortskar min hårda kuk med din mun och tunga Främling: Ni kan få suga och slicka alla tre samtidigt Främling: Så kan jag komma på era fina ansikten Dig: Den vet jag nog om ;) den ser väldigt bra ut speciellt med en så stor som du har Främling: Mmm, kan se dig framför mig helt genomvåt, så det rinner ur dig Främling: längs med dina lår Främling: jag skulle slicka upp allt också Dig: Mhmm de är typ så de är nu, förutom att du inte är här Främling: skulle slicka så mycket, finns inget vackrare än en flicka som är så våt så det rinner ur henne Främling: låta dig komma i min mun så hela din kropp skakar Dig: Mmh Dig: Jag håller på och byta hål hela tiden :)) Dig: Ibland rumpan ibland fittan Främling: mm duktig flicka Främling: för in den i din fitta och knulla dig så du kommer Främling: Kom för mig med dina ben särade och smek dina bröst hårt, kläm dem, knåda dem Främling: och kom för mig Främling: låt det ske, släpp ut allt, dränk dina lakan Dig: jag gillar verkligen hårt sex, Jag hoppas inte du är en peddofil finns gott om sånna här! Främling: nej fan heller, det är lugnt vännen Dig: Okej bra :)) Dig: Du är 18 va? Främling: Ja Dig: Ohhh, gillar verkligen lite äldre 17-20 Dom gör de förmordligen hårdare men vet inte har ju intet estat Dig: testat Främling: Jag har en hel del erfarenhet så du ska allt få knulla hårt Främling: om du kommer vara helt öm efteråt Dig: Men du? Främling: ja? Dig: Jag är en snubbe du är en äcklig pedofil och ingen gillar dig, Sluta gå efter småflickar ditt jävla äckel är du så ful så du inte kan få någon i din ålder, Så efterbliven att du inte fattade de när jag höll på o skriva så. Jävla pantade gubbe Främling har kopplats från.
submitted by AnonymSwedish to wierd [link] [comments]


2016.01.05 05:21 Ramn_ Sverige - varför stanna?

Jag har alltid tyckt om Norden. Klagar inte på vädret, tycker inte mörkret är så jobbigt och alltid dragit till med "allting är vad man gör det till"... men det börjar bli jävligt tråkigt.
Nu är jag 22 år, har ströjobbat, gått på festivaler, spelat musik, varit med tjejer, ni vet, det man gör om man inte utbildar sig. Nu står jag inför ett val: utbilda mig eller åk till en barndomspolare i Malta och jobba där.
Jag gör denna tråden för att fråga varför människor väljer att stanna i Sverige? Det känns instängt, reglerat och som min kompis #1 sa, "som om tiden står still". Han kom tillbaka över julen efter 2 år i Malta och beskrev hur spontaniteten och umgänget är helt abstrakta koncept här. Jag förstår att alla här lever totalt olika liv, men är det inte monotont? Jag har också barndomspolare #2 som utbildade sig och säger att #1 slösar sin tid. Jag förstår hans poäng... men är det verkligen slöseri med tid? Är det egentligen bara jag som inte "passar" mallen?
Jag är relativt klyftig och extremt extrovert (ja, jag är beroende av att inte vara ensam), därmed ser jag inga problem med att få en bra utbildning och jobb... men det känns som om man kommer vara "fast" då. Samma sak om och om igen. Jobba, gymma, jobba, supa någon dag, jobba, gå på bio någon dag, gymma och mestadels av pengarna går till hyra. Medans på Malta bor jag med många olika människor, socialt umgänge är allting, spontana grejer händer hela tiden och generellt sätt så är det mycket friare där. Visst, jag kommer inte få ett höjdarjobb men erfarenheten att gå utanför sin comfort zone känns så värt det.
Nu ramblar jag mycket, men varför stannar du personligen i Sverige?
edit: Jag klagar inte på Sverige. Det är inte syftet med denna tråd. Jag älskar Norden, om sanningen ska fram. Jag gillar vår natur, våra djur, hur vi ser ut, vädret (ja) och våra språk. Familjen kommer starta här, men det är just en splittring i mig som känner att jag behöver plugga nu, innan det blir försent, och det stressar mig... samtidigt som jag känner att jag behöver nya perspektiv. Så, andras erfarenheter är bra information.
submitted by Ramn_ to sweden [link] [comments]


2015.05.22 10:47 Isterpuck FeminisTF2-fredag(?)

Efter klagomål från Joppalops, som vill förbli anonym, så anser jag att det borde komma in fler folk av det kvinnliga könet (/LDuf räknas inte, trots att han är en överklasskärring) på TF2.
Jag och Rovanion har därför bestämt oss för att införa LADIES TF2-NIGHT!!!
GRATIS INTRÄDE FÖR ALLA TJEJER!
EXTRA GRATIS OM MAN HAR MÅNGA ACHIEVEMENTS
DISKRIMINERING MOT MÄN - OMVÄND DISKRIMINERING?
"FISK" ÄR ETT DISK-RIM!
Mumbleserver:
mumble://mu.rovanion.se
TF2-server:
steam://connect/tf.rovanion.se/critmarie
Som vanligt är lösenordet 'critmarie'
Tiden är 19:00, men många är där tidigare eftersom vi inte har ett liv.
OFF (Ofta Frågade Frågor)
F: Vad är TF2?
S: TF2 är ett FPS (First Person Shooter, FörstaPersonsSkottare) som är gratis på Steam. Man spränger folk i bitar som far åt helvete och så får man hattar.
F: Vad är Mumble?
S: Det är ett röstchatprogram, som t. ex. Ventrilo eller Teamspeak, där svordomar, förolämpningar, glada tillrop och smaklösa skämt står som spön i backen.
F: Måste man vara med på Mumble för att få spela?
S: Nej, det måste man inte. Man har dock roligare om man är med på Mumble, även om man inte har något mikrofon.
F: Hur länge håller det på?
S: Tills det slutar. Detta kan variera väldigt mycket, men någon gång mellan 1 och 3 brukar den sista tragiska nörden gå och lägga sig. För några veckor sedan var det kvar folk till typ klockan 6 på lördag morgon.
F: Är TF2 svårt?
S: Nej, det är så lätt att t.o.m. jag kan spela det.
F: Vem är det som svär så förbannat?
S: Det är bara vonadler, han är inte farlig.
F: Hur gammal är vonadler?
S: Han är så gammal att på hans pass så står det "Nationalitet: Pangea".
F: Vem är han som bara gnäller om saker i stil med att butlern försov sig eller att dront-filén var lite torr?
S: Det är bara LDuf, han är sådan.
F: Är denna LDuf ingenjör?
S: Nej.
F: Vem är det som konstant klagar på min mikrofon och/eller mikrofonteknik?
S: Det är jag, Isterpuck.
F: Är du ingenjör, Isterpuck?
S: Yep. Elektroingenjör.
F: Är du alltid inne på Mumble, Isterpuck?
S: Bara på dagar som slutar på 'g'.
F: Hur spelar man pyro?
S: Håll inne W, om du ser en fiende, håll nere vänster musknapp tills han slutat sprattla.
Kämpa väl, och må bäste man person vinna! vi vet ju alla att jag kommer vinna
submitted by Isterpuck to sweden [link] [comments]


2015.04.06 20:22 TotalyMoo Stockholm, ses igen? (typ öl och sånt)

EDIT IGEN Helvete vad fullt det var! Vi flyttar oss vidare till BZ (före detta söderkällaren) inom 10-20 min. Redan gott med folk!
JÄTTEEDIT MED TID OCH DATUM OCH SÅNT
Var: Bara Enkelt på Söder, du hittar lätt dit genom att gå till mitten av Götgatan och sen lite snett (öh, google maps är nog en bra idé - Skånegatan 59 är addressen)
När: 18:30 Fredagen den 10e april fram tills vi tröttnat på varandra
Vem: Hittills ett stabilt gäng, kom gärna du med! Alla åldrar, åsikter, kön och karmamängder är OK!
Hej igen Sweddit!
Förra året arrangerade jag en rätt så lyckad träff för Stockholmare (och folk på genomresa) som hänger på sweddit. Det dök upp runt 15 pers vilket var långt mer än väntat - så tänkte försöka igen och se om man kan åstadkomma dylika resultat.
Senast dök det upp en salig blandning av allt mellan 18-40åringar, killar och tjejer, studenter och heltidsjobbare. Stämningen blev ändå väldigt skön och avslappnad - så alla är välkommna! Dock rekommenderas det att du är 18+ i och med alkohol och sånt.
Själv är jag 21, jobbar med marknadsföring och tar med min kära sambo.
Frågor eller sugna på att dyka upp? Säg gärna till i tråden så jag vet om det finns något intresse :)
submitted by TotalyMoo to sweden [link] [comments]


2015.04.04 12:15 psykthrowaway Psykkille som inte vill hem

Hej hopp,
jag känner att jag behöver skriva av mig, jag är medveten om att detta kanske inte riktigt är rätt ställe för sånt här men nu kör jag ändå.
Jag är en 26-årig kille som har varit inlagd på psykiatrin i en svensk stad i snart en månad. Kan väl säga att jag hamnade här pga djup depression, som delvis beror på social fobi.
Jag har inga vänner över huvud taget och jag trivs inte alls i min lägenhet hemma, visserligen är den billig men man får det man betalar för. Samtidigt så orkar jag inte med att flytta och allt vad det innebär. Men det lutar mot att inom några veckor ska jag ska hem till någonstans där jag vantrivs och till en stad där jag inte har vänner.
Här på avdelningen finns det sjuksköterskor och skötare att prata med, fast det är väldigt svårt för mig att ens göra det tack vare mina sociala svårigheter.
Det finns däremot en person som jag har väldigt lätt att prata med och jag gör så varje skift hon jobbar. Jag vet att relationer på ett sådant här ställe inte är "på riktigt", men samtidigt känns det som att hon är den enda person jag känner och skulle kunna kalla vän.
Och nu ska jag snart lämna ett ställe där jag mår relativt bra av att vara, samt bort ifrån min enda "vän" (inom stora citationstecken) och återvända till precis ingenting. Och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Det enda logiska ur min synvinkel är såklart att satsa på självmord igen. Detta är ingenting som jag har sagt eller kommer att säga till personalen här eftersom det skulle bara kännas som något patetiskt hot, "får jag inte vara kvar så tar jag livet av mig".
Jag vet inte vad jag ska göra. Även om jag på något magiskt sätt skulle våga försöka prata med nya människor så vet jag inte vad jag ska säga. Och jag garanterar att om jag trots alla hinder säger något så blir det bara fel på ett eller annat sätt.
Jag är inte alls "grabbig" av mig och trivs mycket bättre runt tjejer än killar, kan säkert bero på mobbning i skolan eller nåt, men mitt efternamn är inte Freud. Pga detta känns det inte aktuellt att börja i ett korplag eller ta en öl med grabbarna från jobbet eller något liknande "knep".
Hur som helst känner jag mig mycket lugnare nu än när jag började skriva trots att jag inte ser någon lösning, så någon positiv effekt fick det allt :).
Tack för att du orkat läsa, Ha en bra dag
submitted by psykthrowaway to sweden [link] [comments]


2014.12.19 19:55 Maza3 Nära ögat

Är ute och går i centrala Stockholm när jag blir stoppad av en mörk kille.
Killen: espresso house ?
Jag: (tittar mig omkring lite) I don't know
Killen: Så du vet inte ?
Jag: mmmhhmmm
huh han trodde väll att jag bara var nån turist, hoppas jag.
Går kanske 10 meter och får syn på espresso house, tänker "ähh man får ju vara lite trevlig". Vänder mig om och tar några steg åt de hållet som killen gick åt, ser till min fasa att han nu stoppat två tjejer och de pekar rakt emot mig, vänder min snabbt om igen och fortsätter åt mitt håll.
submitted by Maza3 to swedishproblems [link] [comments]


2014.08.14 18:05 watthefuck999021 Magda Omerspahic

Vad gör hon? Hur kan nyheter24 acceptera att hon publicerar så idiotiska artiklar för världen att se?
http://nyheter24.se/nyhetekolumne753309-vi-borde-ocksa-infora-boter-pa-tag-om-man-misskoter-sig
NYHETER Nyheter24:s Magda Omerspahic välkomnar förslaget om böter i kollektivtrafiken om man missköter sig.
Kollektivföretaget i den österrikiska huvudstaden Wien har planer på att införa nya regler som innebär att folk kan bli bötfällda för att exempelvis hångla offentligt, äta mat och snacka för högt på bussar och tåg.
– Skitbra idé det här ju!, sa jag under redaktionsmötet – men ingen annan höll med mig.
Men ärligt, det här kan vara det bästa jag har hört på länge och jag ser mer än gärna samma strikta regler i Stockholms kollektivtrafik.
Jag tycker till viss del att man får stå ut med allt som är jobbigt i trafiken – för ingen tvingar mig, eller någon annan, att åka. Men jag kan helt seriöst inte låta bli att störa mig på vissa människor och vad de gör under vår gemensamma färd.
Därför tycker jag att vi borde införa regler här också – skyltar som talar om hur man bör bete sig bland andra människor.
Det här är mina största störningsbjekt:
– Par som hånglar
First of all: ingen, bryr sig om er kärlek eller relation. Ni är inte unika.
Second of all: jag har inte pluggat biologi och är således inte heller intresserad av att studera era tungors rörelser två centimeter från mitt ansikte. Och det där ljudet… don't even get me started dude.
– De som sköter hygienen på tågen
Jag har varit med om att en man har klippt sina naglar på tåget. Knipsat naglarna så att de har flugit åt alla håll. Alltså VEM knipsar naglarna offentligt?
Innan nu någon säger "Men de tjejer som sminkar sig på tåget då, det är ju samma sak!". Nej, det är inte samma sak. Är så otroligt trött på alla (mest män) som klagar på tjejer som sminkar sig på tåg och därmed sparar tid.
Så länge mitt smink inte är PÅ dig, eller på din plats, eller så länge mascaran inte är på dina fransar så har du ingen rätt att klaga. Sorry.
– Telefonsnackarna
Snacka i telefon kan vara okej, om man håller det kort och neutralt. Men att börja prata om privata grejer är så otroligt besvärande för alla som sitter i närheten. Det går att se och nästan känna obehaget när medpassagerare börjar vrida och titta sig omkring.
– Alla med mun
Ska man gäspa, nysa eller hosta så sätter man handen för munnen. Basic info, jag vet, men alla verkar ändå inte veta.
Vet man med sig att man reser under rusningstrafik och risken är stor att man kommer stå som packade sillar med övriga passagerare så ser man till att lukta fräscht när man väl andas på någon.
Det var allt! Vi ses på pendeln!
submitted by watthefuck999021 to sweden [link] [comments]


2014.07.28 02:10 Rolledinmud Jag är trött på invandrare som stöter på mig

En svart man gick fram till mig och sade "du ser sexig ut i de där skorna". (Nej, jag såg inte slampig ut. Jag var osminkad, hade skjorta, chinos och platta läderskor.) I vilket fall så blev jag lite smått förbannad och sade "du vet att man inte brukar säga sådant i Sverige va?" och han sa "men jag är från Afrika!". Vid den här tidpunkten så blev min lillasyster oroad över att prata med en främling på det viset, och hon signalerade att hon ville cykla iväg.
I vilket fall är jag trött på män från Mellanöstern-Afrika som pussar mot mig, höjer på ögonbrynen. Två män försökte ta kort på mig när jag stod vid en bankomat. Jag var 100% säker att de försökte ta kort på mig och inte på omgivningen - för när jag tittade åt deras håll så 'låtsades de som inget'!
"Det finns invandrare som är jättetrev... " Käften. Majoriteten beter sig som råttor, och om man inte hittar ett smart sätt att enbart låta dessa ovanliga "superblattar" som sköter sig bo här, så kan de dra åt helvete.
Jag förstår att idiotpartiet F! existerar. Vi har ju importerat en hel del sexistiska as från Afrika/Mellanöstern. Svenska män har aldrig orsakat något problem för mig som tjej. Bara blattar.
En full, svensk kille pratade med mig på bussen en gång. Han frågade "ser mitt hår bra ut?". Troligtvis så har hans köttbulleuppväxt inte lärt honom att behandla tjejer som boskap, utan behöll sitt svenska beteende till och med som full.
Ta det lugnt, jag är inte feminist. Jag bara poängterar att alla dessa F! aktivister kanske borde gå och flänga med pattarna i Irak istället för att klaga på svenska män.
Potatis är bättre än ris.
submitted by Rolledinmud to sweden [link] [comments]


HUR DU VET ATT EN TJEJ GILLAR DIG 2 Duvet (cyberpunk/synthwave 80s remix) - YouTube Hur du vet ifall någon gillar dig? HUR DU VET OM DIN TJEJ/KILLE ÄR RÄTT FÖR DIG *facts* HUR DU VET ATT EN TJEJ GILLAR DIG - YouTube Tutorial tendido cama sistema Duvet - YouTube HUR DU VET ATT NÅGON GILLAR DIG - YouTube

Gör killar som korta tjejer? Hur man vet säkert om du är ...

  1. HUR DU VET ATT EN TJEJ GILLAR DIG 2
  2. Duvet (cyberpunk/synthwave 80s remix) - YouTube
  3. Hur du vet ifall någon gillar dig?
  4. HUR DU VET OM DIN TJEJ/KILLE ÄR RÄTT FÖR DIG *facts*
  5. HUR DU VET ATT EN TJEJ GILLAR DIG - YouTube
  6. Tutorial tendido cama sistema Duvet - YouTube
  7. HUR DU VET ATT NÅGON GILLAR DIG - YouTube

Hej hallå alla fina! Äntligen dags för en ny helgserie igen och gissa helgens tema! I dagens video pratar vi lite om hur man kan lista ut ifall någon kanske ... El Nuevo sistema de duvet, evita que estas tendiendo sabana sobresabana cobijas y cubrecama, esta hecho para que hagas tu vida mas fácil y practica. Hej mina apelsiner!!🍊🍊 ️INSTAGRAM: Isabell_Linnea ️KONTAKT: [email protected] This is a re-upload, but a special one. People were asking for the complete version and also with vocals, so here it is! I'm very fond of this song and it wa... fÖr att se och lÄsa mer om min viktnedgÅng, fÖlj @how2getfitwithbell pÅ instagram!! tack fÖr att du kollade min apelsin!! ️instagram: isabellbackstrom ️kon... VILKA TECKEN SKA MAN HÅLLA UTKIK EFTER FÖR ATT VETA IFALL NÅGON GILLAR DIG? PRENUMERERA och bli en av Raggarna ♡ SOCIALA MEDIER Periscope: RaggningsPartiet Instagram: Musti - https://www ... I denna videon så tänkte jag att vi tar tillbaka lite av raggningspartiet och pratar om relationer nämligen hur du vet om en tjej eller kille är rätt för dig. PRENUMERERA på min kanal om ni ...